Bilprojektet

I den lilla idyllen Fagervik fortsätter spänningen med monsterkartens födelse, och ännu har inte självaste livmodern krystat färdigt!

Idag kunde vi inte hålla oss längre från att sätta kapskivan i ramen så därför tog vi och hämtade våra tidigare (Läs: Flera månader sedan) inköpta rör, satte kapen i ramen och började måtta på hur lång vi faktiskt skulle göra ramen. Gäller att allt får plats såsom säte, motor, avgasrör osv utan att det är på det berömda hela tiden. Här hade vi ett enormt flyt, vilket kan behövas för vårat projekt nu, det var nämligen som så att rören vi tidigare höftade var 35mm/diam och 2mm gods, vilket ger en innerdiameter på 31mm, och på något mystiskt sätt så var våra rör på karten 30mm. Kan inte bli så mycket bättre? Faktiskt så kan det de. Vi lät kapa upp våra rör till 90cm/st, vilket visade sig vara en perfekt längd, då vi kunde trä på våra rör över de gamla kartrören en decimeter på varje sida, sedan gav resten oss en förlängning på 70cm i en lagomt stor höft.

















Efter att vi några minuter noga avvägt hurvida bakaxeln skulle vara bakåfram eller rätt håll, samt om längden räckte för extraktorn, så letade vi fram ett mindre spånbelagt klädförvaringsförråd som vi kunde skrida till verket i. Sagt och gjort, knappa kvarten senare var vi i självaste tomteverkstaden och tog tillfället i akt med slipning på kartramen och borrning av svetspunkter på de nya rören. I tomteverkstaden hade dom även en radio som genast ställdes in på 106,6 och plötsligt gick allt mycket bättre!















Efter en timmes slipande och förberedande så kunde vi inte hålla oss längre, så fram med svetsen, lite spännband och pallbockar och vattenpass. Vi var extra noga med att rikta hela bygget så att den blev så rak och fin som möjligt. Sedan satte Emil svetsen i godset och smälte ihop järnhögen, medans jag satt eldvakt med brandsläckaren i högsta hugg! Kvällens höjdpunkt kom här någongång under svetsandet då jag utbrast ett glädjetjut när Dire Straits fineste gåbortlåt Walk of Life började skråla på högtalarna - dock trodde Emil att det var hans hår som brann så mja, jag får nog endera låta någon annan vara eldvakt nästa gång eller bara jubla inombords.

OBS! Stämningen återfås bäst i bilderna nedan om ni samtidigt lyssnar på Men at Work!











Sju timmar, en kebab-&-kycklingsallad och mer gas än vad som återfanns i Polen senare stog två glada pojkar (Läs: Pojke i godisbutik) noga och inspekterade vad de åstakommit. Vilket var ett enormt vridstyft chassi med tillräcklig plats för fyra hembiträden + fru.







I nästa episod får vi följa pojkarna då de förhoppningsvis försöker fundera ut motorfästen och övre ramdelen som ska ge ramen lika mycket styvhet i höjdled som den nu har i sidled. Den som lever får se, på återseende!

Alla kvällens bilder (Mobilbilder denna gång tyvärr) finnes som vanligt här: http://picasaweb.google.com/busbilprojektet/2FebRamforlangning#

/Din reflexstolpe en mörk vinternatt - Anton Danielsson